Solkarina Sinnligkunskap

Usui Shiki Ryoho

Ormen Maysan får Reiki

En tidig morgon för två somrar sedan tog min väns bror sitt liv i sina föräldrars trädgård. Han hade då varit deprimerad ett bra tag och till och från haft självmordstankar trots att han var en väldigt social, populär och omtyckt ung kille. Han var utåtriktad, kärleksfull och familjekär Han bodde hos sina föräldrar och lämnade kvar sin då unga majsorm som heter Maysan. Familjen har fobi för ormar och ingen har aldrig någonsin rört ormen men eftersom det är det enda levande som Ismael har efterlämnat så har de tagit hand om henne på det bästa sätt de kunnat.

När jag efter ca ett år kom och hälsade på så hade ingen fortfarande rört ormen Maysan. De bad mig att plocka upp henne eftersom familjen själva var rädd för ormen. När jag plockade upp henne så rörde hon sig häftigt och satte sig i huggposition. Men hon högg inte. Det var lite konstigt med tanke på att ingen hållit i henne sedan Ismael dog.  Jag hjälpte Panna hans svåger, systersonen och Ismaels syster att hålla i ormen Maysan. När jag hälsade på där för några veckor sedan så hade Maysan vuxit till sig ordentligt. De har tagit reda på vilken föda hon behöver och lärt sig att hantera sina rädslor för henne.

När jag plockade upp henne hade vi 4 barn som skrek och hoppade förtjust och ville hålla i henne samtidigt som hon rörde sig fort runt mina armar i sökandet efter skydd och att gömma sig. Även när barnen lugnat sig så ville hon inte vara still.

Jag kom på iden att prova med att ge lite Reiki, så jag koncentrerade mig först på att känna pirret i mina handflator och eftersom jag inte kunde göra Gassho-meditationen så höll jag henne nära hjärtat och mitt ansikte. När jag kände att det började flöda ur mina händer och mina hjärtslag ökade blev jag orolig att Maysan kanske skulle bli mer orolig över att det vibrerade så mycket. Jag kände nämligen vibrationerna komma från mig och genom hela henne ut i rummet.

Men hon ryckte först till som hon fått en liten stöt och sedan blev hon helt stilla och rörde inte en muskel. Jag kunde känna hennes kropp, som ett band från min ena hand, genom hela hennes kropp och ända ut till den andra handen. Jag kände hur det flödade från hjärtat och till henne. På något sätt fick jag för mig att jag kunde känna hur hon kände. Inga tankar utan bara en känsla av uppmärksamhet och njutning. Bara vara i det som hände just då.

Så både jag och ormen Maysan hamnade lite i en annan fokusering en stund tills jag vaknade till då barnen kom och ville vara med och hålla henne. Hon låg stilla som en sten under hela denna tid. Hon hade svajat till som om hon tappat kraften mitt i en rörelse och sjönk ner och hennes ansikte låg nära mitt. Trots att jag bar upp henne sedan och la tillbaka henne i buren så var hon stilla fram tills att jag skulle lägga ner henne.

Det tyckte jag var lite roligt och hade gärna hållit henne längre men det får istället vänta till nästa gång.

Text: Delizia

20 apr 2019